Som gitarrist kändes mandolinens normala stämning och ackordbild något frustrerande. Jag funderade därför ut en alternativ stämning, som borde kunna få vem som helst med gitarrvana att snabbt kunna kompa med figurer som påminner om gitarrens A dur, D dur och D7 – sättning.
E-strängarna blev en aning hårt spända i E- G# – B – D# setupen, men fungerar. Ackord från C till B kan tas inom tio band. Gitarrister är dessutom vana att slå an barré ackord med Fdur på första bandet, vilket även här ger en analogi. C dur skala följer också ett repetativt mönster. En lite lägre stämning skulle kunna vara D – F# – A – C#. Redo att pröva?