Halshuvudets form har hämtat inspiration från de gamla lyrorna. Stämskruvarna är av märket Schaller och väldigt precisa och glappfria.
I mitten och inuti gaffeln ses mässingsskruven, vilken fångar upp den gängade stången. Halsutböjningen justeras här med en insexnyckel.
Dragstången utgörs av en snett liggande M6 gängad stång.I änden sitter faktiskt en mutter avsedd för möbler. En skåra frästes upp på undersidan av aluminiumhalsen.
Jag sågade skåror längs halsen med hjälp av en tunn klinga. Banden pressades därefter i med hjälp av en träbit och kraften från en pelarborr. I botten av skåran lät jag snabblim göra jobbet.
Trädetaljerna sågades ut med bandsåg och urholkades i en pelarborr med koordinatbord.
Med lite övning går det att få till en hyfsad kurvatur. Finputsningen kräver dock en del manuellt arbete.
Körsbärsträet var en dröm att arbeta i, då det är betydligt hårdare än vanligt furu. Vid fräsningen av hålrum luktade det fantastiskt gott av nysågat virke, med inslag av frukt och bär.
Här ses stallet provmonterat på grundkroppen av aluminium. Stallet är av märket Gotoh, vilket visat sig vara mycket robust och lättjusterat vid intonering.
Aluminiumkroppen anodiserades slutligen svart, efter att jag filat och spetsat det långa hornet längs kanterna.
EMG-mikrofonerna är aktiva och kräver ett 9 V batteri. Potentiometrarna och mickarna har alla snabbkopplingar, så lödning var överflödig.
Jag valde JP-setupen som är en blandning av Jazzbas och Precision-utförande med två små par-mickar vid halsen och en långsmal vid stallet.
Jag började samla prylar via Tradera. En Yamaha-hals ropades in för 125 kr plus frakt. Jag vet inte hur det gick till, men det är den rakaste hals jag äger, där banden ligger jämnt och fint längs hela sträckan. Fler komponenter ropades in och bl.a. en Lace Single Coil pick up. Det var fina retro-grejor och sånt som Blackmore en gång körde med på sina strator.
Jag tyckte det var roligt att blanda upp med lite Gibson-stuk, så det fick bli en Duncan humbucker vid halsen och ett Tuneomatic stall.
En stor del av projektet var ju att skapa en gitarr med dragen av en luta, vilken ofta har en 90 graders knäckt hals där strängarna samlas upp.
Det lilla aluminiumstallet frästes ut ur en aluminiumkloss och anpassades så att jag fick ner långa skruvar i halsen samtidigt som dragstången inte skulle skadas.
Stämskruvarna är placerade i botten av gitarren.
Gitarren har ganska låg vikt och ligger fint i knäet, då den innåtsvängda kurvan passar bra mot knäet.
Mickarna kopplades upp som en basgitarr. Det finns alltså ingen omkopplare för mickval, utan den översta potentiometern bestämmer volymen för halsmicken, den mittre volymen för stallmicken och slutligen den undre reglerar tonen.
Plektrumskyddet gjordes av en bit transparent plexiglas, vilket spraymålades vitt på baksidan, vilket ger en härlig lyster.
För att utöka möjligheterna ville jag göra min Diddley bow med två strängar. Bl.a. vore några kvint-ackord schyssta att ta. Att utveckla spelet med sliderör kändes lockande. Instrumentet är inte så långt, så det vore rimligt att tillverka både hals och kropp ur en och samma bit.
Jag ville också göra ett instrument med lite touch från steam punk andan, så mörk valnöt tillsammans med beslag och stall av mässing kändes helt rätt.
Jag fick tag i en rejäl planka av valnöt, vilken jag kunde få ut två instrument intill varandra.
Valnöten kommer till sin rätt efter de första hyveltagen, då ådringen blottas från en annars ganska grå och raspig yta.
Halsen har inga band, men däremot gropar som skall fyllas med akryl som en ren markering och hjälp i spelet. Alla ”banden” frästes ur i ett enda svep med min hembyggda CNC-fräs. Då bilden togs håller fräsen just på att rymma ur fickorna för pick-up och elektronik.
Mässing är kortspånigt och trevligt att arbeta med i svarven och det är förhållandevis lätt att skapa fina blanka ytor. Här svarvas ett av strängfästena.
Instrumentet finns tillgängligt på B2BPartCommunities portal som en step-fil samt en del renderingar.
Finner du intresse i att bygga en diddley bow eller liknande så har jag lagt upp ritningar på de svarvade och frästa bitarna samt träkropp och plektrumskydd som pdf-filer. Det vore fantastiskt roligt om det dök upp fler alster, så håll till godo!
Filer:
Pick-up´n består av en industriell elektromagnet med en neodym-magnet placerad undertill.
Elektromagneten skjuts sedan in i ett 3D printat hölje, vilket sedan ansluts till plektrumskyddet. Spolen har ganska låg impedans jämfört med en normal pick-up, vilket gör att man får skruva upp distpedalen något snäpp för att erhålla en jämförbar volym.
Två strängar monterade på hembygget och det skräller på rätt bra med en känsla av burkig Mississippi delta blues.
Instrumentet tillverkade jag i min CNC-fräs av sju skikt björkplywood, som sedan limmades ihop. Stall och stäm-mekanik bearbetades från mässingstång.
Strängfästes frästes av en rundstång av mässing. Efter att ha fått en del frågor på om det finns ritningar på lyran, så är svaret nu – ja. På siten Grabcad finns en step-fil upplagd. Du finner den här:
Om du bestämmer dig för att bygga en egen lyra, rekommenderar jag starkt att byta ut stäm-mekanismen till kommersiella, gjorda för elgitarrer. Arbetet med de visade mekanismerna är mycket tidskrävande och ger ett resultat som är onödigt svårstämt.
Efter en uppmaning av en forumanvändare på B2B PartCommunity att deltaga i 3D Modeling Championship för musikinstrument laddade jag upp lyran, vilken vid veckans slut knep andra platsen.
https://b2b.partcommunity.com/community/albums/photo/view/album_id/2669/photo_id/22769
En vibrerande metallsträng som befinner sig i ett magnetfält alstrar en ström i en omgärdande spole, precis som en generator. Strömmen förstärks och genererar ljudet av ett stränginstrument. Ju större resistans – ju större ström – desto mer drag i förstärkaren.
T.ex. har kommersiella single coil pickuper ofta en resistans på mellan 8 – 14 k ohm. Min egenlindade pickup till bygget av lyran gav en resistans på ca 1,5 k ohm, mest beroende på att jag använde så pass tjock tråd som diameter 0,1 mm, då jag inte fann någon tunnare.
Pick-upens ytterskal frästes av en bit svart POM-plast och innanmätet och spolkroppen 3D-printades
.En magisk lyckokänsla spred sig inombords, då tele-proppen för den 10-strängade lyran nådde förstärkaren. Lite plast, koppar och neodym-magneter fyllde rummet med ljudet av ett hembyggt instrument.
Vi utför underhåll som strängbyte, intonering, bandpolering och justering av halsböjningen.
Strängbyte, fjäderjustering och höjd/vinkel justering av svajmekanism typ Floyd Rose.
Byte av stämskruvar.
Jag utför även byte av sadlar, stall, elektronik och mikrofoner.
Rendering av CAD-ritat förslag
I en del fall har jag även levererat unika instrument enligt egen design eller efter kundens önskemål.
Svarvning av reservdel till äldre stall i mässing.
Modifierande fräsning i CNC router med möjligheter att spänna upp en hel gitarrkropp i både x-, y- och z-led.
Tillverkning av plastdetaljer i ABS, PLA, PLA wood, TPU och PETG med högtempererad 3D printer-extruder.
Strängarna hade sett sina bästa dagar, några fattades och locket var fullt av sprickor. På en mandolin har ofta strängarna en lindad ögla vid stallet, vilket känns lite märkligt.
Strängarna plockades bort och banden putsades upp.
Elgitarr-strängar med bullet-fäste har jag gott om, så ett nytt stall tillverkades av en aluminium-kloss för att passa dessa. Strängarna intill varandra stäms lika.
En piezo pick up som bara blivet liggande, skulle kom väl till pass.
Sargen sågades upp efter konturen av kontrollenheten.
Ett litet hål borrades under stallet och en skåra i själva sadeln frästes med trång passning. Piezo mikrofonen fördes in i skåran och stallsadeln återplacerades. Piezo staven fångar upp vibrationerna bra om den sitter lite tight, vilket ger en god återgivning.
I Lokaltidningen Kävlinges nummer 50 i december 2017 uppmärksammades en del instrument jag byggt.
CNC fräsning av urholkad kropp i mahogny
Lock och kropp
Ukulele i formen av ett snapsglas, bestyckad med piezo-pickup och volymratt.
Då jag alltid varit starkt imponerad av Mike Oldfield och framförallt hans mästerverk Tubular Bells, tyckte jag det vore kul att ta reda på lite mer om klockspel, xylofoner och liknande instrument. Ett vindspel började projekteras.
Jag ville inte kopiera det befintliga rakt av utan bestämde mig för att ta reda på lite mer om fysiken bakom. I Eulers ekvationer för kroppars egensvängning fann jag vad jag sökte.
Med indata som densitet, elasticitetsmodul, längd, diameter och tjocklek kunde jag räkna fram frekvenserna. Excel-filen för egenfrekvens finns här om du vill prova: Egenfrekvens
Fem pipor sågades av med en millimeters marginal från beräkningarna och stämdes med frekvens-mätare och svarv. En pentatonisk skala med början på A riggades upp med hjälp av skruv och gummiband.
Jag märkte tidigt i min gummibandsrigg att det var av stor vikt var någonstans på röret man låter det vila. Hänger man upp det ute i ändarna, så dör tonen mycket snabbt. Teoretiskt befinner sig en nod på 22.4 % av sträckan – här bör man hänga upp röret.
Anslaget gör bra ifrån sig på mitten. Med dessa enkla förhållningsregler skapas en oerhört ren och lång klang.
Tonen A är ju klassisk då den har 440 svängningar per sekund. Med en diameter 15 mm aluminiumstav med 1 mm´s godstjocklek och 222 mm lång uppnåddes tonen på 4:e multipeln d.v.s. 1760 Hz.
Hela skalan ljuder A – C – D – E – G. Till ett C moll eller A dur ackord spelar det ingen roll i vilken följd tonerna kommer. Låt vinden spela!
Vindspelet Älmten beställer du på craftbyus.com.
Sång: Pernilla Björemark